Mitt. Jag. Musik som definierar en själv, händelser med en själv som definierar musiken. Jag har försökt utgått från de kriterierna – med många bubblare – när jag valt de 100 bästa låtarna från mitt 00-tal, när jag växte från 13 till 23. Vilka som fick mig att växa snabbare, långsammare, må bättre eller skapa tröst i en tillfällig livsmisär och bestånd i en främmande samtid. Och en uppväxttid där ungdomens sötma gör att 2004 var ett viktigare musikår än 2001. Det finns många låtar som definierar just exakt den yrvakna musikscenen i den staden som stöpte om koncept, tankar och musikhistorien – som var unika eller i alla fall…

Jag tror att den främsta orsaken till att Skansros aldrig sjönk in hos de mest urbana romantikerna, de Woody Allen-klyschiga eller vi, som på gråtfärdigt livsfarligt allvar, behöver John Hughes romantiska tonårsfilmer för ta oss igenom svåra perioder, är det som ofta refereras till som ”rakt på”. Textrader som man minns, som sätter sig, för de, likt det slitna Smiths-citatet, ” Because the music that they constantly play/It says nothing to me about my life”. ”Var inte ledsen för du vet. Ge inte upp ännu. Kärleken hittar dig till slut” Christopher Sanders ”Sann kärlek hittar dig till slut” Populärkulturell referenslyrik i popmusiken har blivit lika omodernt som Anna Ankas syn…