• blogg

    när trummorna på stan tystnar

    Jag såg att du gått vidare med ditt liv. Att något fint hänt dig. Vart jag såg det har betydelse. På Facebook kan alla höra dig skrika. Hur påverkar det poplyriken? När man inte hör trummorna på stan längre. När ingenting blir rykten, falskt och bedrägeri. Utan blir svart och vitt på relationsraden. Fan på wallväggen. Utan anonym avsändare. Hur ser liksom 2010 års ’Cause I Love You av Lenny Williams ut? I det finaste pratstycket sägs det såhär: I’m having problems with the woman that I love It seems that I call her on the phone and I just can’t get her to answer And then I went to…

  • blogg,  texter

    Mavis, kära Mavis

    Var på en magisk spelning med Mavis Staples igår. Min far gav mig historielektioner i bluesriff mellan låtarna. ”Ry Cooder fick det från X som tog det från X”. Mavis, kära Mavis. Kan vara den bästa människan ever. Intervju här.

  • blogg

    Commercial for Black People

    Jag försöker att inte tycka, se och läsa och framförallt skriva om Conan O’Brien något mer, men jag kan inte riktigt låta bli. Egentligen kanske den bästa diskussionen finns här, men jag måste tipsa om den fantastiska Conans Commercial for Black People-filmen som var i en av veckans program. Den är så briljant i sin stereotypiskhet: soulgospelsång i Superfly-miljö, och, plötsligt, Andy Richter. Imorgon blir det soul av en lite mer seriösare karaktär.

  • blogg,  texter

    Conan O’Brien (GP Kultur 12/11)

    Skrev som sagt ett form av porträtt om Conan igår. Vissa bitar föll bort på papper, och NBC blev NBS, bland annat. Här är versionen som skickades in. I reklamfilmerna för Conan O’Briens nya show parodierar han töntiga åttiotalsfilmer genom att tvätta sitt skrivbord med en löddrig tvättsvamp i slow motion, ackompanjerat av en glammig hårdrockslåt. Det är en väldigt typisk Conan-sketch: han drar sig inte för att använda och spela på sin person, med sitt karaktäristiska rödtoniga raggarhår och otränade kroppshydda. Att själv vara det centrala skämtet. Conan O’Briens nya talkshow – som kort och gott heter Conan – hade premiär på den amerikanska komedi-kanalen TBS i måndags. En indikation på att den kan…

  • blogg

    Coco och humortraditionen

    Idag skriver jag om Conan O’Briens nya show på GP:s nöjessidor (text finns inte på nätet än) och om hans speciella humor. Om att han har skägg igen. Det är så mycket jag skulle velat ha tagit med: Todd Levins fantastiska citat om tidpunkten då alla stirrade på TMZ-nyheten att Leno ville ha tillbaka sin programtid (””if you listened closley, you could hear a kind of low whirring sound emitted by all of our brains at once: FUUUUUUU”.”, hur han aldrig skulle förminska betydelsen av sina manusförfattare eller klara sig utan dem, den onanerande björnen, obligatoriska avsnittet av Actors Studio där han är gäst och hur jävla roligt det är:…