när trummorna på stan tystnar

Jag såg att du gått vidare med ditt liv. Att något fint hänt dig. Vart jag såg det har betydelse. På Facebook kan alla höra dig skrika.

Hur påverkar det poplyriken?

När man inte hör trummorna på stan längre. När ingenting blir rykten, falskt och bedrägeri. Utan blir svart och vitt på relationsraden. Fan på wallväggen. Utan anonym avsändare… Läs mer

Commercial for Black People

Jag försöker att inte tycka, se och läsa och framförallt skriva om Conan O’Brien något mer, men jag kan inte riktigt låta bli. Egentligen kanske den bästa diskussionen finns här, men jag måste tipsa om den fantastiska Conans Commercial for Black People-filmen som var i en av veckans program. Den är så briljant i sin stereotypiskhet: soulgospelsång i Superfly-miljö, och, plötsligt, Andy Richter.

Imorgon blir det soul… Läs mer

Conan O’Brien (GP Kultur 12/11)

Skrev som sagt ett form av porträtt om Conan igår. Vissa bitar föll bort på papper, och NBC blev NBS, bland annat. Här är versionen som skickades in.

I reklamfilmerna för Conan O’Briens nya show parodierar han töntiga åttiotalsfilmer genom att tvätta sitt skrivbord med en löddrig tvättsvamp i slow motion, ackompanjerat av en glammig hårdrockslåt. Det är en väldigt typisk Conan-sketch: han drar sig… Läs mer

Coco och humortraditionen

Idag skriver jag om Conan O’Briens nya show på GP:s nöjessidor (text finns inte på nätet än) och om hans speciella humor. Om att han har skägg igen. Det är så mycket jag skulle velat ha tagit med: Todd Levins fantastiska citat om tidpunkten då alla stirrade på TMZ-nyheten att Leno ville ha tillbaka sin programtid (””if you listened closley, you could… Läs mer