Banks

När Jillian Banks, 26 år, svarar i telefonen har hon just färdigställt sitt debutalbum. Hon är en amerikansk musiker som släppte sin första EP Fall over förra året, efter att hennes bästa vän mailat två av hennes låtar till en manager. Annars är hon känd för att journalister brukar haka upp sig på är att hon inte hänger på sociala medier förutom när hon postade sitt telefonnummer på Facebook. Albumet, som släpps efter sommaren, har ”några nya producenter”, säger hon.

På pappret kan Banks musik låta rätt konformistisk när det gäller soundet av idag – en mörk, dunkande biltunnel-R&B vars artister som The Weeknd (som Banks var på turné med i höstas) får Mary J Blige att låta jätteglad. Men det är inte bara det musikaliska, Banks texter är som en ond kusin till den kärleksfulla soulen eller den mer självständiga, peppiga delen av relations-R&B. I en av hennes bästa låtar Waiting Game, som har en gotisk inramning, piano och en oväntad tung bas som jag tänker var producenten SOHN:s idé,  sjunger hon stenkallt ” The way you make me feel all sexy but it’s causing me shame” och ”I wish I was in love but I don’t wanna cause any pain”.

Banks senaste EP London är ett bra exempel på hur soulen låter idag. Om vi säger att soulen inte hördes lika mycket under nollnolltalet till förmån för technon, så har de två mötts i en mörk, vriden fantasi. Det rörliga R&B-beatet från nittiotalet, som fanns på topplistorna när jag och Banks var yngre, passar nu bra in när producenter leker mer med rytmer än tidigare. Ofta är det vita dj-män som droppar svarta soulkvinnor från nittiotalet som referenspunkter, men Banks låter redan som Erykah Badu. De behöver inte sampla något.

– Vi samarbetar med produktionen, säger Banks från sin hemstad Los Angeles på frågan om hur hon började jobba med över tio olika producenter på olika sånger. Jag har ofta texten och musiken klar när jag kommer till studion, sen samarbetar vi kring produktionen.

Kanske är det inte så konstigt att Banks jobbat med så många producenter. Allt i den visualiserande elektroniska indievärlden har en mysig rundgång: How To Dress Well har jobbat med Shlohmo som jobbat med Banks som jobbat med Jamie Woon som jobbat med Burial som Shlohmo har remixat. Men Banks vill fortfarande inte se det som något kompisgäng eller rörelse.

– Jag ser inte riktigt musik i sådana termer, säger hon korthugget.

Hon har träffat alla producenter på lite olika sätt. Shlohmo, bor också i L.A och de är goda vänner.

– Och min manager tyckte jag skulle träffa TEED (Totally Enormous Extinct Dinosaurs, brittisk producent) till exempel, och vi klickade.

I ”Before I ever met you” sjunger hon “Eventually you’ll be fine if we break up” och fortsätter att hen kan behålla hunden.