Chet Faker

På ett klipp från Chet Fakers Soundcloud berättar presentatören till vad som sägs vara hans första framträdande att hen har en tanke bakom sin liveklubb. Det är att balansera ut de som skriver bra ljudbilder, men inte är kapabla till att skriva en bra sång. Och de som skriver bra låtar men inte placerar de i ett intressant ljudlandskap. Sen välkomnas Chet Faker, en australiensk musiker som gör elektronisk R&B.

Jag gillade hans debut-EP från förra året, men Chet Faker är nog mest känd för att ha skakat liv i Blackstreets R&B-klassiker ”No Diggity” vilket skapade vågor på internet 2012. Han förvandlade den tuffa nittiotalshitten till en långsamt gungig, hes, modern ekoballad. Ibland närmar sig Built on Grass hans hustaksmysiga performance-DJ set på den turnerande klubben Boiler Room, och helt fantastiskt blir det när hans soulkunskaper dras fram i avslutande ”Dead Body” eller i ”Release your problems” och som nästan blir till gospel.

 Ändå skaver albumet, de bra ljudbilderna kommer fram för sällan, låten ”Lesson in Patience” är ett undantag, som låter som Khonnor, men förstör det i ”Cigarettes and Loneliness” som låter hopplöst daterad The Postal Service. Det är allmänt för mycket som klippts bort och rivits loss för att skapa någon form av halv-ambient minimalism, där Chet Faker tidigare jobbat med oigenkännliga samplingar för att, likt landsmännen Avalanches, skapa en helt ny låt och rytm. Att jobba återhållsamt ska Chet Faker göra, det är hans grej, men i det ska man kunna fantisera fram musik – trots att det bara är en viskning eller en ödslig loop.