Darin

Jim Beanz är en typisk amerikansk superproducent i skinnjacka och solglasögon som alltid twittrar i caps-lock. Han har självklart jobbat med Timbaland. I vintras hängde Darin i hans studio i Philadelphia och skrev sin nya skiva Exit.

– Han har inte så mycket på låtarna, han väljer sina ljud väldigt bra. Vilket jag gillar, det känns väldigt fräscht. Ändå låter det lika fett som om det vore hur mycket ljud som helst, säger han.

Darin använder engelska adjektiv ungefär lika mycket som mediemänniskorna använde det i ZTV i början av nittiotalet, det är mycket vibe, style och feeling. I en studio i Hammarby sjöstad byter han tröja medan hans assistenter matar honom med godis och knäpper Instagram-teasers för fansen. Han ser trött ut, säger att han varit uppe sedan sex och ”börjat jobba direkt”. Det är eftermiddag, han väntar på mail om ändringar på master-inspelningarna, och berättar om hur det var att spela in med några av världens bästa producenter för topplistor, som just Jim Beanz.

– Vi började med att gå och käka, jag han och min manager. Så drog vi till studion, hängde lite och snackade. Han hade en ganska stor studio, två hus, så han körde en round tour och vi spelade lite biljard. Sen började vi. Jag pendlade mellan hans studio i Philadephia och möten i New York i en vecka. Han var väldigt skön att jobba med, de flesta var det. 

– I Los Angeles var jag i tre-fyra veckor och där var det olika studios. Sacha Skarbek hade en, The Jacki Boyz hade en. Sasha visade mig ett piano och sa “this is the piano that Adele did “Someone like you” on” så började han spela på den.

När Darin under 2012 var med i tv-programmen Så mycket bättre och Tack för musiken, två produktioner där musikveteraner ska berätta om dalar, droger och listettor, tyckte jag det var konstigt att just Darin var med. Vi som var för upptagna med annat på nollnolltalet missade när Darin gick från att vara bara en Idol-deltagare till att bli en av Sveriges bästa hitmakare som ska släppa sitt sjätte album.

– Jag har inte bara fått positiv kritik och feedback. Speciellt inte i början. Mycket haters har det varit också. Det var något jag tyckte var jobbigt, men det är också något som gjort mig starkare. Jag har alltid bara kört på. Och så är det väl för de flesta när man slår stort att man inte bara får positiv respons. 

Man fokuserar ofta på att du är så bra på att sjunga, att du är snygg, du är bra på att dansa med mera. Och dina grejer säljer ofta väldigt bra. Har du någonsin tänkt att när ska de genomskåda mig eller när allt faller?

– Det har jag ju varit med om. Tre gånger till och med. Men folk glömmer bort så snabbt. Det är något jag tycker är konstigt. Jag har ju inte alltid varit på topp, det kan man ju inte alltid vara. Det är något jag lärt mig under de här åren att man måste gå ner för att komma upp igen. Inte bara med musiken utan personligt, livet i allmänhet.

När var det?

– Fjärde plattan, Flashback, som ända tills nu har varit min favoritplatta. Men det var en period där jag bytte skivbolag också. Så det satsades väl inte helt hundra på den plattan heller. Det gjordes på förstasingeln innan jag bytte och den gick ju bra.

– Det är rätt stor åldersskillnad mellan mig och de andra som är med, både i Så mycket bättre och Tack för musiken. Men jag började väldigt ung, och nu har det nästan gått tio år. Det glömmer jag bort själv. De flesta börjar i min ålder, lite yngre. 

Men du kände att du hörde hemma?

– Ja, det gjorde jag. Jag var lite ”vad ska vi snacka om i två timmar” men det blev ju bra, jag är nöjd. Det är inte många sammanhang där man får prata om musik på det sättet. 

– Jag hade inte så bra koll på allihopa, jag lärde mig mycket. Det var en väldigt speciell vecka, så otroligt intensivt. Jag hänger ofta med mina gamla polare, det är inte varje dag jag hänger med gamla artister. 

Hur bekväm var du i den rollen med tv-kameror?

– De första dagarna var man inte van. Speciellt när man sitter och käkar, haha, fan nu måste jag käka lite snyggare och inte vräka i mig tänkte jag. Men efter några dagar kom man in i det. Blev mer bekväm, men man blev också mer trött och då var det enklare att säga vad man tänkte. Vilket är en positiv grej tror jag.

– Oftast satt vi bara och snackade. Vi snackade sjukt länge alltså. En lunch var tre timmar och middag var tre timmar men man får se sju minuter. 

Darins influenser är en rätt symptomatisk bild av vad som spelades på MTV en gång i tiden. Svulstiga soloartister som målades upp som multitalanger och satte agendan för samtiden. Superstjärnor som Whitney Houston och Michael Jackson kommer alltid upp när Darin ska lista sina favoritlåtar.

Jag och Darin är ungefär lika gamla. Vi spelade båda in våra favoritlåtar på kassettband, minns VHS och mini-discs och alla andra teknologiska framgångar och floppar. Jag glömde fråga om han inte heller fick åka på spelningen med Michael Jackson i Göteborg 1997, en popstjärna som både sålt album och haft lyckade crossovers mellan olika genrer. Något vår generations superstjärnor har trasslat med. 

– Allt har blivit ett, säger Darin. House, R&B, popmusik. Man kan göra en reggae-låt och det är pop. Man kan göra en gitarr-alternativ låt och det är pop, så länge det finns en catchig refräng. Det gör att det blir mer okej att göra nya saker och även enklare för radio och klubbar att spela olika typer av musik vilket kan vara bra. 

Darin Zanyar, en tonåring från Stockholms västerort som med sitt hårkalufs, tandställning och soulröst var en oslipad diamant i Idol 2004, skolades till att bli just en sådan storsäljande artist. Musikindustrin hade mycket ångest då, och försökte träffa rätt mellan att skapa genuin musik och ha artistnamn på kaffemuggar. Darin har alltid varit mer intressant i sitt uttryck än andra svenska manliga soloartister som gör feta ballader eller dance-hittar. Han har alltid varit rätt tuff, men utan en machoattityd. Darin är som en D’Angelo eller Usher fast han inte tar av sig tröjan och visar rutorna.

I Fredrik Strages bok Fans från 2005, när Darin kommit tvåa i Idol, finns det en scen där några tonårstjejer beskriver stämningen i sin skola. Darin är töntig och bögig, tycker killarna. 

– Jag var ju sexton när jag började. Det kändes inte lika naturligt den första plattan. På den andra plattan var det nästan tvärtom. Det var den ”nya tuffa stilen”, när jag började göra lite mer urban style. Ja… Jag vet inte.

Darin är tyst några sekunder och fortsätter:

– Det känns ändå som att det har passat musiken som jag har gjort. Men sen har jag ju ändrat mig vid varje platta. Det är svårt att jämföra alla åtta åren. Men jag vet inte om jag skulle vilja stå och ta av mig tröjan, det är inte min grej. Men det har inte med R&B-grejen att göra. Det finns ju R&B-stjärnor som inte gör så. 

Många popstjärnor av idag börjar mer likna entreprenörer än artister. Rapparen Dr. Dre, som inte släppt ett album sedan -99, hade störst inkomst förra året. Detta genom att kränga hörlurar. 

MTV har också gått den vägen, senast de spelade musikvideos var när kungen av pop dog. För svenska kulturarbetare är det poppis att laga mat i tv, göra eget vin och ”bjuda på sig själv” i underhållningsprogram. Men Darin är inte med i Let’s Dance trots att han säkert skulle börja ge sin danstränare tips istället för tvärtom. Och på Darins hemsida kan man bara köpa en svart, rätt tråkig, hoodie. Han medger att han fått förfrågningar om att göra mer TV, reklam och sälja produkter. Och han skulle kunna tacka ja – om det var något som han verkligen gillade.

– Jag väljer det som känns bra för mig som artist. Jag ser mig själv som musiker och försöker hålla mig till det jag gör. Det är därför jag gör det, jag började inte med det här för att bli känd. Jag såg inte den delen av det. Det är samma sak med alla program som jag väljer att göra, jag väljer det som jag tycker känns rätt. 

– Om det har med musikprogram att göra eller hörlurar, om det känns rätt, men jag förstår vad du menar. Det är mycket grejer som jag skulle kunnat tjäna hur mycket pengar på som helst som jag tackat nej till.

Låtskrivandet har kanske varit din sidogrej?

– Ja, precis. Låtskrivandet har varit det stora för mig. Jag har inte riktigt gjort det fullt ut, jag har just skaffat förlag och då är det ju det en del av förlagsdealen att skriva åt andra. Det känns bra, det är något jag kan tänka mig göra mer av i framtiden.