Kleerup

Hösten 2014 pratar man väldigt mycket om de “framgångsrika svenska producenterna” igen. Tongångarna är likadana som i slutet av nittiotalet: bara det finns en svensk låtskrivare på en fet utländsk topplista duggar hyllningsartiklarna tätt. Folk gillar också när kultur tjänar pengar. Men många av de dolda namnen gör tråkiga konformistiska låtar. Kleerup, som gjorde en fullständigt perfekt debutskiva 2008, har i många år producerat för olika konstellationer, samarbeten och filmmusik, men är nu tillbaka med egna ljud som tar avstamp i ett mini-album, för att nästa år släppa mer. Jag fascineras igen av hur enkelt han rör sig i hitlåtsfåran med sånger som fortfarande är så fulla av integritet och klara visioner. På den instrumentala öppningen ”Sad boys” känner man genast igen Kleerups melodiska tranceslingor med uppbyggnadsbeat för att – och det här är väl producentens signum – sakna slut och istället fadeas ut och in i en av årets bästa singlar, Let me in (med norska sångerskan Susanne Sundför) med rullande och explosiva syntar bakom en funkig basgång. ”To die for” med Jenny Wilson är en rak discolåt som kanske är skivans svagaste men som passar bra in i den transformativa mixen. ”Rock U” är mjukrockigt Fleetwood Mac-mys med Sveriges Kate Bush, Malin Dahlström från Niki & The Dove och i titelspåret ”As if We Never Won” sjunger Maja Ivarsson från The Sounds framför en vägg av bas och mörker. Kleerup själv avslutar med bara en akustisk gitarr. Här har ni en svensk producent som gärna får hypeas.