Little Jinder

Jag var inte på plats när den turnerande klubben Boiler Room gästande Stockholm förra året, men Little Jinders set – såg jag på hemsidan – var fullt av hypnotiserande, trippiga, dubbiga syntmattor och en grund i brittisk klubbmusik. Ungefär som hon lät på EP:n Polyhedron från 2008, en väldigt experimentell historia med väldigt banala (eller äkta) små syntljud och trummor – och delvis debutskivan Break Up från förra året. Jag gillade verkligen det avskalade elektroniska soundet på den, även om den hade få melodier och sånger som stod ut. Med samma syntmattor och fint lagda beats är ”Little Jinder” dess motsats låtmässigt – det är initierade, smarta popsinglar med texter i alla fall jag kan mer ta till mig än på Break Up, trots att mycket av relationsdramatiken finns även här. Där Break Up var smarta rim på engelska ger Little Jinder en röst till en form av utsatthet för att inte passa in, bilder av när klubben stänger (”Snälla/Jag vill vara kvar men alla ställen börjar stänga”), bakisångest (”Ångrar att jag drack 28 vin”) och att försöka att inte ringa den där personen trots att man vill (”Jag vet det är försent för te men jag har tagit e”) Det är en enorm rekonstruktion av sitt artisteri som rent musikaliskt är del i en rätt traditionell poptradition men image- och textmässigt handlar det om vad man messar sina vänner efter att man pratat med nån halvkul person på Tinder. En inblick i en åttiotalsgeneration som fastnat mellan festen och arbetslivet, och att kanske inte vilja ta sig därifrån.