Noll Noll – decenniet som förändrade världen

Redaktörer Tobias Nielsén och Anders Rydell

Jag hör ofta kommentaren om att vi lever i en ”tid av förändring”. Vad den åsyftar anses självklart, och förklaras sällan. Gick inte snacket likadant när mobiler stora som tangentbord dök upp?  När jag läser Noll noll – decenniet som förändrade världen, får jag till viss del äta upp mina ord. Boken får hela 1900-talet att framstå som en seg upptrappning till vad som faktiskt hände under nollnolltalet, en omstöpning av företeelser, kontraster och tekniska revolutioner – sådant som innan ansågs fånigt, omöjligt och som ingen kunde ana. Som att en händelse en septemberdag 2001 skulle skynda på utvecklingen med bloggar – och skapa en medborgarkultur med socialt deltagande på nätet som vi tar för given idag. Som redaktören Tobias Nielsén konstaterar var det nog att två kapade flygplan åkte rakt in i World Trade Center som blev början på nollnolltalet, precis som att det glada 1920-talet slutade med börskrasch 1929.

Noll Noll är en form av sammanställning av 15 olika skribenter och journalister, alla med sitt eget specialområde om vad som har varit betydelsefullt. Allt ur en populärkulturell samhällsanalytisk synvinkel, bör sägas. Områdena sträcker sig från ekonomi, mat, internet, mode, politik, musik, fantasy, USA, litteratur, fotboll, TV, design, kändiskultur till familj – där ekonomikapitlet börjar med champagnekorkar och familjkapitlet avslutas med Bonde söker fru. Och det är en rätt positiv bild som målas upp, det är överlag ganska lite fågelinfluensa, klimathot eller krig och desto mer pappaledighet, yoga, eko-mat och SM-Guld.

Den andra redaktören, Anders Rydell, skriver i förordet att ”fokus har varit att fånga vad som förändrades, snarare än vad som hände.” Och det är väldigt underhållande och fängslande. Kapitlen är lagom långa, om än ibland lite väl tyngda av referenssammanfattning som osar platsbrist.  Mellan varje ämne finns en nyordlista (som verbet att ”Sverka”, reklamera en vara likt Sverker Olofsson i tv-programmet Plus) eller en lista på nya musikgenrer (som electroclash, dubstep och crunk) eller decenniets politiska nyckelord (som ”stuff happens”, Donald Rumsfelds ord om Irakkriget), bästa fotbollscitaten eller de populäraste lyxväskorna.

I de senaste veckornas koma av obligatoriska decenniesammanfattningar på bloggar och tidningar – speciellt inom nöjesvärlden – är den här boken den mest ambitiösa och kanske den enda ni behöver. Det bästa är att nästan alla kapitel bildar en smått ofrivillig tes av vad som komma skall, oftast en motrörelse, och blir till en framtidsspaning baserat på historia. Vi kommer antagligen fortsätta att fläka ut våra liv med semesterbilder på bildsajter, diskutera bästa kinakrogen på Facebook eller upptäcka ny musik på bloggar istället för i skivbutiker. Samtidigt formas tanken om vad som kommer att sägas om nollnolltalet. Om 70-talet var proggigt och 90-talet var ironiskt, vilka utmärkande drag hade nollnolltalet? Jag håller med Annina Rabe i hennes kapitel om litteratur, att författaren Martina Lowdens debutroman Allt kanses som ett typexempel. ”Allt liknar ingenting annat som skrivits under tjugohundratalet, ändå skulle jag säga att den är en typisk nollnolltalsroman.” Rabe fortsätter med att beskriva att boken är ”uppbyggd kring dagboksanteckningar, hänsynslöst personlig, språkvrängande och storslaget klassisk litterär på samma gång” Känns det igen i bloggvärlden? I Noll Noll skriver Emanuel Sidea att gemene man skaffade sig aktier, något som ”inte längre var ett fult intresse för kapitalister utan en folksport”. Kulturens värde stöptes om, och medborgaren tog makten på alla plan. Anders Mildners kapitel om Internet har den passande titeln Amatörerna. 

Och som Kristin Lundell passande påpekar, ”om det var något man kunde vara säker på med nollnolltalet var det att det var ett decennium som sade en sak, menade en sak och gjorde en tredje.”