Orup

Orup – Orup

1988

Det finns en rolig bild på Orup tillsammans med hans new wave-band Ubangi i Mats Bäckers fotobok ”Raw Power”. Då är det 1982, bandet är utklädda till drängar och hänger på en åker utanför Huddinge. Orup kämpade i flera år med att ge ut sin käcka, oväntade popskiva. Sverige var ett tufft rockland – det Orup kom med var helt ny sorts mentalitet, en kioskvältare utan förankring men var välkommet både på Stockholmsbarer och i folkparker. Orup var ömse cool och samtidigt sjukt ocool, det bröt mot många estetiska normer inom rockmusiken på åttiotalet. Här stod en kille med hurtig cowboy-estetik körde dans-hooks. Han tog inspiration från smäktig soul, blandade det med åttiotals- synthesizer och stora, enkla funkkänslor, samtidigt som han hade en konstnärlig lust från sin tid med Ubangi. Orup tog inspiration från Motown och New York Dolls samtidigt som det applicerade till Lundell-rocklandet Sverige med smala jeans. Att nästan alla låtar, då som fortfarande, tar avstamp i ett hjärtekross är direktöversatt från den amerikanska soultraditionen. Det känns verkligen igenom alla svulstiga spår att Orup stått och frustrerat stampat för att göra just den här skivan. Det kreativa svenska nittiotalet började med Orup.