Rutger Bregman

Kan godhet fungera som en subversiv idé? I sin nya bok ”I grunden god” ställer sig den nederländska journalisten Rutger Bregman den frågan. ”Jag tror att vi vill arbeta tillsammans, är sociala och är rätt okej”

I januari 2019 satt Rutger Bregman på sitt hotellrum i Davos och var frustrerad. Efter att ha hört miljardärer diskutera hur man löser ekonomisk ojämlikhet med välgörenhet i flera dagar fick han nog. ”Jag promotar min bok och gör min förläggare glad” säger han till sin fru kvällen innan han ska vara paneldeltagare på Världsekonomiskt forum i Davos. ”Säg något om skatteflykt, om du ändå inte vill bli inbjuden igen”. Sagt och gjort.

”Ingen tar upp den riktiga frågan, den om skatteflykt” förkunnar han inför världens ekonomiska elit och ignorerar moderatorns fråga om psykologin bakom fattigdom. Livestreamen från panelsamtalet klipps senare ihop av en nyhetssajt och ses av miljoner.

– Jag tyckte det var festligt att här har vi en tillställning med extremt rika människor som spenderat miljoner för att få bra PR från Davos, men det som fick mest uppmärksamhet var den här dumma videon, skrattar Bregman när jag ringer upp honom en regnig dag i oktober. Han blev inte inbjuden att sitta i någon panel 2020.

Några veckor efter Davos intervjuas Bregman av den konservativa tv-kanalen Fox News programledare Tucker Carlson som skriker att han är en ”idiot” som borde ”dra åt helvete”. Intervjun sändes aldrig men läckte senare på sociala medier.

Vanligtvis är det Bregman som själv intervjuar. Hans huvudsakliga sysselsättning är på den medlemsbaserade, annonsfria, journalistiska onlineplattformen De Correspondent som inte” följer nyheterna” utan – som han själv uttrycker det – ”fokuserar på de strukturella krafterna som verkligen påverkar våra liv” – med djupgående essäer om specifika ämnen. 

– Jag hade förmånen att vid tjugofyra års ålder få mitt drömjobb där de sa: gör vad du vill. Jag kunde studera historien om Påskön i fyra månader eller Stanfordexperimentet i nästan ett år.

Bregman har seglat upp som en prominent röst i den nya intellektuella vänstern. Radikalare än Malcolm Gladwell och av samma kaliber som Naomi Klein. Hans förra bok, Utopia för realister, diskuterade basinkomst och sex timmars arbetsdag.

– När Utopia kom var basinkomst en rätt bortglömd idé, säger Bregman från sitt hem i Houten, Nederländerna, och det har varit spännande att se hur idén har spridits sedan dess. Det tas på mycket större allvar av politiker, beslutsfattare och opinionsbildare nu. Det är ett intressant exempel på hur idéer kan ses som orealistiska, orimliga och omöjliga för att sedan röra sig mot mitten, menar Bregman som i samma bok skriver om hur nära Nixonadministrationen i slutet på 1960-talet var att få igenom en basinkomst i USA, där presidenten betraktade initiativet som den optimala sammansmältningen av konservativ och progressiv politik.

– I sin nya bok Humankind, som släpps på svenska med titeln I grunden god, argumenterar Bregman för att om vi kan tänka oss en värld där de flesta människor till naturen är goda, kan det ha strukturella och fundamentala implikationer för hur vi styr vårt samhälle.

– Men jag märkte att Utopia saknade något. Läsare började efter en stund prata om människans natur. De sa: kanske fungerar det i den här studien eller på lokal nivå, men folk är själviska, folk är lata. Så på det sättet är Utopia för realister implementeringen av ”I grunden god”. Det var där jag borde ha börjat egentligen.

– För att om vi tror på att de flesta är goda, kan vi omorganisera våra skolor eller fängelser. De med maktpositioner blir ofta rätt nervösa när man talar om att folk är – inte änglar – men rätt hyggliga, menar Bregman, eftersom det betyder att vi inte behöver hierarkier, kontroll, monarkier, presidenter, VD:s och chefer. Om vi kan lita på varandra, kanske vi kan styra över oss själva och röra oss mot ett mer demokratiskt och egalitärt samhälle.

Bregman pratar som han skriver: lugnt och metodiskt. Akademikerhjärnan bollar idéer och teorier, samtidigt som journalisten i honom vill förklara (han kallar sig själv ”generalist”, i motsats till specialist). Det görs via berättelser. Är historien om Påskön verkligen en klimatkatastrof i miniatyr och har Flugornas herre hänt på riktigt?

Använder du berättelser för att förklara mer komplexa frågor?

– Det är en del av det. Samtidigt borde vi inte underskatta den performativa sidan av berättelser. Vi människor blir ofta historierna vi berättar. Flugornas herre är fiktion, ingen studie, men tiotals miljoner barn runtom i världen är mer eller mindre tvingade att läsa den i skolan. Och den har haft en stor kulturell påverkan.

I grunden god släpptes precis i början av coronapandemin, just när nyhetsrubrikerna avlöste varandra om att människor hamstrade toapapper.

– Folk sa till mig: det här är testet. Nu ska vi se vad som händer. Det är lockande att se coronapandemin som bevis på den världsåskådning du redan har. Jag försöker motstå den frestelsen. Biologen Frans de Waal brukar tala om ”fernissa-teorin”, hur civilisationen bara är ett tunt lager fernissa som spricker så fort den utsätts för minsta belastning. Men om vi zoomar ut lite har nyheterna snarare handlat om samarbete. Miljoner människor världen över justerar sitt liv för att förhindra fortsatt spridning. Vi gillar inte att hålla distansen, men vi gör det ändå. Det finns uppenbarligen exempel på motsatsen – som förnekar pandemin – men majoriteten gör det inte.

– Men är det krisen som förändrar allt? I Utopia skriver jag om hur nyliberalismen använde sig av 1970-talets oljekris. Det var förutbestämt av Fredrich Hayek och Milton Friedman. Friedman sa att: bara en kris kan generera förändring. Då måste det finnas idéer. 

På det sättet kan krisen vara en möjlighet, menar han, och lyfter fram klimatrörelsen, Black Lives Matter, Metoo och EU:s The Green Deal-förslag som exempel på att känna sig hoppfull.

– Hopp handlar om möjligheten för förändring, hopp eggar dig att agera, medan optimism handlar mer om att känna sig självbelåten.

– Nu har vi en ny generation, speciellt efter finanskrashen 2008, som har förberett sina idéer. Personer som Thomas Piketty, Mariana Mazzucato, Stephanie Kelton, med flera, utvecklar ett nytt paradigm för en post-covid-värld. Det finns inga lagar i historien. Det kan lika gärna gå en annan väg, men det är något som utvecklas som ger mig framtidshopp.

Fakta:

Rutger Bregman är en nederländsk historiker och journalist, född 1988. Bor i Houten med sin fru. Har skrivit fem böcker varav två är översatta till svenska. Ville först göra akademisk karriär men valde senare journalistiken. Han hade en kristen uppväxt, vilket ofta återkommer i form av bibelcitat i hans skrivande. ”Jag har alltid varit intresserad av religiösa frågeställningar även om jag inte ser mig som kristen. Man kan gå ur kyrkan men man kan inte ta kyrkan ur någon.”

Influenser: ”När det gäller det intellektuella, har jag blivit influerad av David Graber och Rebecca Solnit. När det gäller den litterära delen, är jag influerad av Michael Lewis och Malcolm Gladwell.”