School Of Seven Bells Ghostory

School of Seven Bells eller förkortningen SVIIB, ett mysigt rockband från Brooklyn, har alltid varit ett av indierockbanden som försöker sätta sig tillrätta i en ny musikvärld. Det är några få som är intresserade av att föra ett stökigt och experimentellt sound vidare, man vill gärna prata i bilder och berättelser. Ni vet, organiska ljudmattor och My Bloody Valentine- och Cocteau Twins-referenser för att beskriva ett ”atmosfäriskt” och ”drömskt” sound. Jag försöker att inte göra det för mycket.

Det är ofta svårt att skriva om, de som följer SVIIB kanske gillar att Ghostory nu har en någorlunda konkret berättelse, tidigare har folk menat att Alejandra Dehezas texter är för abstrakta. Inriktningen som ingen torde gilla är att SVIBB valt en mer Depeche Mode-artad inriktning på Ghostory för att slipa till sin gothmystik, exempelvis i låten Low Times. Jag vet inte om vi ska skylla på rockvärlden eller SVIIB:s ständiga turnerande.

Annars vet man vad man får, som från de flesta mysiga Brooklynband: en hybrid av 30 års halvsvår musikhistoria och en häftig frisyr. Nu mer 80-talsvild.