Vampisoul – koolaste katten på klubben

”Januari 1966. I Nigeria pågår inbördeskrig. Jag är krigskorrespondent. En mulen dag kör jag ut från Lagos. Vid en vägspärr står polispatruller och stoppar alla fordon. De undersöker bagageutrymmen och letar efter vapen. De sticker hål på majssäckar: kanske finns det ammunition bland kornen?”

Under Afrikas frigörelse på sextiotalet, när västerländska kolonialister lämnade många länder åt sitt öde, drabbades de nybildade nationerna således av inbördes stridigheter. I den polske utrikeskorrespondenten och författaren Ryszard Kapuscinskis reportagebok Fotbollskriget som till stor del handlar om Afrika vid tidpunkten, kan man läsa om militärkuppen 1966 i Nigeria som Ryszard hamnade mitt i. Yorufolket från sydvästra Nigeria, som utgör en fjärdedel av landets befolkning, försöker med partiet UPGA och ledaren Obafemi Awolowo ta makten med våld.

”Kriget kräver mycket eld, och därför brinner hus och plantager, och på gator och vägar ligger förkolnade lik. Hela Yorubaland ligger i lågor.”

Att speciell rockmusik ofta uppkommer ur social misär är ju vanligt. För ungefär här någonstans i tiden, spelas en alldeles unik fusion av västerländsk pop, r&b, soul, jazz och afrikansk traditionell folkmusik som lyser med kärlek och värme, in i Yorubalandets stad Lagos i Nigeria. Orlando Julius & His Modern Aces startskott på vågen av afrobeatet och funk – skivan Super Afro Beat från 1966 – som på sitt eget vis lånade det bästa från västerländsk populärmusik men säkert var inspiration i sig till den efterföljande funkvågen i USA. På den exceptionella, hippa och underbara lilla etiketten Vampisoul återutgavs skivan tidigare i år tillsammans med hans senare arbete (som verkligen är färgad afroamerikansk) Orlando Afro Ideas 1969-1972. Men det är Super Afro Beat som står ut, som har något att säga. Saxen, Orlandos favoritinstrument och detta grovt underskattade instrument som alltid tycks marginaliseras av människor till bakgrundsmusik i porrfilmer, låter här bättre än någonsin. Skivan återutgavs redan 2000 av numera nedlagda Strut Records, men att den släpps igen av Vampisoul känns som en självklarhet. Med mottot ”In search of the cool” verkar de hitta den mest intressanta musiken – allt från Brasiliansk funk, spansk soul och de ständigt återkommande fantastiska congatrummorna, musik som glömts bort och nu kan avnjutas av dig och mig, som såklart är medlemmar i ” Kool Kats Klub”. Super Afro Soul fungerar som en perfekt uppvisning i Vampisouls fingerfärdighet. En säregen cover på Smokey Robinssons My Girl visar den otroliga viljan att var rätt i tiden – men också göra något eget av en, redan då, uttjatad låt. Detta är också en av anledningen till att köpa en skiva. När CD-skivan marginaliseras till en CD-skiva känns den inte intressant, som i de flesta fall. När CD-skivan – eller, ännu bättre, vinylskivan, i detta fall kommer med cool layout och ett fullspäckat häfte fyller den en funktion. Låttitlar som Ma Fagba Se Ye Ye och Ijo Soul har aldrig låtit snyggare. Lägg skivan längst fram i skivbacken som en stilistisk gest, en kvalitéstämpel, vilket gör ytterligare bläddring i backen onödig (eftersom fingerfett är den traditionella musiklyssnarens värsta mardröm).

Och nu kan vi väl, en gång för alla, släppa det värdelösa och diffusa begreppet World Music. Och vilken som är årets bästa platta. En platta från 1966 som gör dig till den koolaste katten på klubben.

Vampisoul har också bland annat släppt en underbar antologi med Fela Kuti trummisen Tony Allen.