Blood Orange – Cupid

Dev Hynes var en av mina favoritproducenter förra året. Han stod bakom både Solange Knowles ”Losing You” och Sky Ferrerias ”Everything is Embarrassing. Men mest känd är han nog för folkpop-tonerna i projektet Lightspeed Champion. När Blood Orange kom ut med debutalbumet 2011 var det mer elektroniskt än något Hynes gjort innan. Jag tror även det var en bra spegling av hans psyke (något som också kan ses i hans klädsmak som skulle vara perfekt för en houseklubb i Chicago på åttiotalet). Costal Grooves var fragment av poplåtar, paketerade i storslagna Prince-funkdrömmar. De hade så många idéer, viljor och tankar att de spårade ut, trots att allt hade potential att bli stora hits. Dev Hynes har pratat om det här i intervjuer, att det svåraste i världen är att skriva för pop-radio. På Cupid så lär han sig av sina misstag – men tar samtidigt med sig de bästa sidorna av Costal Grooves. Här låter det mer enhetligt, och fortfarande har alla låtar sprängstoff att ligga etta på hitlistorna. På No Right Thing känns det som att han hittat en bortglömd låt med Lionel Richie. I High Street kommer jag på hur mycket jag gillar brittisk rap.

Dev Hynes är väldigt minimalistisk med Blood Orange, men hans känsla för rytmer och grundläggande ljudbild är oemotståndlig. Cupid skulle fungera som soundtrack till en åttiotals-romcom med Richard Gere – som det höstmysiga pianot och fläckiga gitarren i Always Let U Down eller den sköna basgången i On the Line – samtidigt som den är mörk och oförutsägbar. Dev Hynes är en av de mest intressanta producenterna idag.