Crystal Castles – Emmaboda

”De kör bara 8-bitar, det finns så mycket mer spännande man kan göra med elektronisk musik”, skriker en vän i mitt öra medan den kanadensiske electroduon Crystal Castles sångerska Alice Glass än en gång har försvunnit i publikhavet.

Crystal Castles musik har beskrivits som ”two-dimensional Gameboy glitches and bruising drum bombast that pierces your skull with their sheer shrill force, burrowing deep into the brain like a fever”. Det är en rätt passande beskrivning: Crystal Castles underbara oljud som skapar hjärnfeber är avslutningskvällens stora akt – då Uffie med brutet ben tog för mycket smärtstillande tabletter och missade sitt plan – och gör en dunkande electroshow där Alice Glass, alltid den energiske, galna 22-årige Alice Glass, är den stora behållningen och underhållningen. Vart tog hon vägen? Ner i publiken igen? Försvann hon?

Där första albumet var perfektion, är den småaktiga uppföljaren ojämn – men det gör ingenting. Alice Glass har försvunnit igen.