Jaakko Eino Kalevis

Jaakko Eino Kalevis

7/10

På mitt kylskåp har jag ett gulnat litet idolfoto på Bryan Ferry. Den gamle Roxy Music-sångaren spelar saxofon på tre spår på Jaako Eino Kalevis nya skiva, vilket känns självskrivet. De är båda artister som är svåra att simplifiera, de delar samma lekfullhet i sin blandning av mode, konst och musik i sitt artisteri för att både skapa konkreta poplåtar och musikaliska utflykter. Eino Kalevis, som tidigare har släppt tre album, har experimenterat med mycket – ytterligheterna ligger i det fantastiska jazz-albumet ”Töölö Labyrinth” – men har ändå en kärna och karaktäristik. Det är softa syntbeats, disco och återkommande saxsolon genom diskografin. Och den ibland mumlande sången.

”Naturally” är mer fragmenterad än den senaste EP:n Dreamzone från 2013, som var en mer fluffig version av Ariel Pink, och försöker här ta steget längre i form av influenser. Det låter bra, men det är ett svårt projekt. Om man tar en modernare jämförelse, blir det den brittiske artisten Kindness – som i många fall är en bättre kompositör och regissör än faktisk låtskrivare. De kan båda bossa runt och orkestrera en musikalisk stämning och framkalla precis den känsla de vill att låten ska förmedla. En bra förutsättning för livemusik, men ibland kan låtar hamna nära genmodifierade, fadda skal.

Även musikaliskt delar de samma jovialisk mjuka, sittdansande ljudvärld – om Kindness har mer klassisk house, så har Eino Kalevis mer av nollnolltalets LCD Soundsystem och Sebastien Telliér. Men han utvecklar det även med en mäktig Jean Michel Jarre-sci fi synt-eloge och en Gainsburg-blues.