Sthlm Maffia

Jag rekryterar Fett-Robban till mitt kriminella gäng. Han kan inte delta i stötar mot värdetransporter eller smuggla ecstasy, han kan bara driva verksamheter. Som i att utpressa krogar, ha ett falskmynteri eller kamphundar.

Men han är min bästa medlem, jag tjänar 800 lakan på honom. Därför mördas han av ett rivalgäng med Grevinnan i spetsen.

Nej, det är inte ett utdrag ur boken Snabba cash. Det är Uppsalastudenten Johannes Samuelsson brädspel Sthlm Maffia. Ett spel där man ska ta sig till toppen av Stockholms undre värld genom att råna, smuggla, mörda och aldrig lita på sina medspelare.

 – Det här spelet har tagit ungefär ett år att göra, allt som allt. Jag tog mig lite vatten över huvudet när jag trodde att jag kunde starta ett företag samtidigt som jag hade heltidsstudier, ler Johannes Samuelsson, som inte har några synliga ärr från varken gängstrider eller erfarenhet från den grymma verklighet som spelet ska gestalta.

Första spel som sjuåring Johannes tror att han gjorde sitt första spel som sjuåring, inspirerad av att ha sett filmen Wargames, en tidig 80-talsfilm som handlar om kärnvapenkrig. Sedan dess har han alltid gjort spel och spelat med vänner. För ett par år sedan började folk fråga om han inte borde göra något på riktigt, ge ut ett spel. 

– Successivt började jag tänka, varför inte? Jag hade ett par idéer att välja mellan, men när Snabba cash kom så valde jag Sthlm Maffia. Idén till spelet har funnits i tio år, men nu låg det rätt i tiden. Så tänkte jag att jag gör det ultrarealistiskt med ett väldigt vuxet tema. Jag tror att det kan vara ett av de få spelen i världen där man kan köpa och sälja heroin och ens karaktärer kan bli missbrukare, säger han och blir lite allvarligare.

 – Man får se spelet med glimten i ögat. Det är ju ett hemskt ämne, men jag har inte velat glorifiera det på något sätt, snarare tvärtom. Göra det så grisigt och smutsigt som möjligt, med någon sorts mörk humor involverad.

Blir inte rik Johannes har startat företaget Hard Time Games för att lansera sitt brädspel. Om du vill bli rik, gör aldrig ett brädspel, menar han, och säger att hade han velat tjäna pengar hade han gjort något annat. Bossarna och gängmedlemmarna på spelkorten är hans egna vänner som fått posera med vinglas, tatueringar och knivar. Allt är gjort i en sorts motsvarighet till independent film- eller popmusikkultur där ett gediget intresse och kreativitet är centralt. Han har snart sålt så många spel att han går plus minus noll. 

– Det ska stimulera fantasin, och även skapa eftertanke. Oddsen för att man ska ta sig igenom Sthlm Maffia utan att hamna i fängelse eller bli skjuten är ganska små. Då inser man att det inte är något glamoröst gangsterliv. Och man kan tvingas ha ihjäl sina egna medlemmar när de blir för opålitliga. Och det är ju faktiskt så att de flesta morden inom organiserad brottslighet sker internt.

Är på väg tillbaka I en värld där vi spenderar mer och mer social tid på internet har sällskapsspel påmint om en förgången tid, den innan datorspelen. Men det kan vara på väg att förändras. I Sverok fanns det under förra året 570 föreningar spridda över landet som rapporterat brädspel i sin verksamhet. Tillsammans hade de 9000 medlemmar. Problemet har varit att intresset för brädspel i Sverige, menar Johannes, sträcker sig till Trivial Pursuit och Monopol. 

– Men jag tror det är på väg tillbaka, vilket är väldigt kul. Svenska brädspelsföretag producerar ju tyvärr riktiga skitspel, typ Så ska det låta-spelet, säger Johannes och suckar. Det är klart inte folk förknippar brädspel med något särskilt spännande. – I Tyskland är det jättestort. Och många spel börjar sippra in nu. Sociala medier i all ära, men vi har blivit lite mättade av IT. I Tyskland läste jag någonstans att genomsnittsfamiljen har runt 20 spel hemma. I Sverige är det väl runt två-tre som står och dammar, säger Johannes. Om du skulle göra en Uppsala-version av spelet, vad skulle det vara för olika karaktärer då? 

– Då skulle man anspela på Uppsala-maffiankillarna, Uppsala är som ett miniatyrstockholm på många sätt. En ond professor, kanske en kemistudent som börjar göra knark i labbet.