The Dream – IV Play

Jag har väntat på IV Play sedan The Dream lovade ett fjärde album genom att sjunga ” 6/7/2011 Imma drop that Love Affair” på 2010 års Sex Intelligent (remix). Två år senare, och det är en besvikelse. Varningstecken gavs med den olyssningsbara singeln Tron med överproducerad röst och ett försök att göra skitig, tung hiphop, utan hans fantastiska röst. Men den bästa singeln, Slow it Down, lovade å andra sidan guld. Senaste åren har den nedpitchade, rohypnol-R&B som The Weeknd eller Drake gör varit normen – och The Dream har fungerat som antitesen till det. Nu sjunger han ” Enough with the motherfuckin’ dance songs, you gotta slow it down”. 

The Dream heter egentligen Terius Nash och är en av världens största låtskrivare efter att ha skrivit bland annat Rihannas ”Umbrella” och Justin Biebers ”Baby”. Men The Dream har inte ens kommit nära att ge så mycket avkastning som när han på Tron skryter om de 50 miljoner han fick ”of an umbrella”, det har fungerat som en hobby. En bra förutsättning för artistisk frihet.

The Dream har fungerat som en trendsättare inom R&B. Mycket av IV Play är just ett smooth mässande, ibland nittiotalssouligt. Och det skulle ha fungerat om The Dreams kännetecken, de feta dansbeatsen, funnits här. När The Dream innan gjort ballader som Nikki Part 2 eller Abyss från 2010 års Love King, eller Kellys 12 Play från 2009 års Love vs Money, har det haft ett driv framåt. Behöver man verkligen slow it down? IV Play är inte helt värdelös – samarbetet med Beyoncé och 2 Chainz i låten Turnt är redan nu en klassiker och Michael är riktigt mysig – men all denna förväntan var förgäves.