texter

Francois Chastanet och Howard Gribble, Cholo Writing: Latino Gang Graffiti in Los Angeles (Tidningen Kulturen)

5 november, Tidningen Kulturen

Även här

Jag har alltid varit mer fascinerad av hiphopkulturen än tagit till mig musiken på bästa vis. Kanske är det bara en generationseffekt av tv-serien The Wire. Hiphopens ”element” – som man inte pratar om så mycket om längre om det inte gäller old school gangstahrapp med tillhörande bling bling – är synnerligen intressant, numera som kulturhistoriskt fenomen och grunden till en av de mest inflytelserika subkulturerna. Den ständigt aktuella debatten om grafitti, eller att skriva sin tag offentligt, blossade till exempel upp i svenska medier i våras när en elev från Konstfack taggade i en tunnelbanevagn som sitt  examensarbete, och fick riksdagsmän att se rött. Det är en debatt som saknar motstycke i förståelse och historisk kontext. Filmen Style Wars från 1983 inte har visats i Rosenbad, men troligtvis skulle den skapa lika många sympatiunderskrifter som när Bananas visades där nyligen. Style Wars handlar om New Yorks grafittiscen. Ungdomar, många inte ens femton år gamla, sminkar tåg konstnärligt svarta och röda för att sedan, på initiativ från stadens konservative borgmästare, få se de ”tvättas” med högtryckstvättar till en brun sörja. För att visa att man har makten. De, grafittimålarna, utmålas som en symbol för att samhället har mist kontroll och är på nedgång. Borgmästaren får en idé för att återfå kontrollen, som innefattar dubbla taggtrådsstängsel med hundar emellan för att vakta tågen på nätterna. Det sporrade hiphopkulturen mer än något.

Sen har vi ju det här om att vara först. I boken ”Cholo Writings: Latino Gang Grafitti in Los Angeles”  dokumenteras på 70-talet Choloskriften, ett mexikanskt-amerikanskt fenomen baserat på gotisk typografi av Los Angeles-bon Howard Gribble. Choloskriften har anor tillbaka till 30-talet, när skoputsarkillar skrev sina namn på väggarna med skokräm för att befästa sin plats på trottoaren. Los Angeles-graffittin skiljer sig också från exempelvis New Yorks på 70-talet på fler sätt. Här är det ett gäng och dess medlemmar som är representerade, för att visa att kvarteret tillhör dem.  En person skriver för hela gänget, och fokus ligger på den etniska identiteten. Grunden skapades av rasism och fattigdom, säger gamla 40-talsgängmedlemmar som citeras. Amerikanska flottister, soldater stationerade under andra världskriget, attackerade latinoungdomarna i deras egna hemkvarter. Att bilda gäng blev nödvändigt. Bloods och Crips, de svarta gängen som under 90-talet skapade rubriker för deras blodiga bråk, var ”från början bara kopior av cholokulturen, och än idag finns det betydligt fler mexikanska än svarta gängmedlemmar i Los Angeles-regionen.”.

”Cholo Writings” fokuserar mycket på själva typsnittet och rörelsen bakom. Det är också väldokumenterat med bilder på de tags som finns kvar, det äldsta bevarade dateras till i början av 60-talet. Noggrant och intressant – snabbtagna bilder på husväggar och mörkna husfasader som ger helhetsbilden av fattigdom, gemenskap och ett ouppmärksammat utanförskap. För tillfället representerar latinamerikanerna 12,5 procent av den totala befolkningen i USA, eller 35,5 miljoner människor. ”Cholo Writings” är en väldigt viktig bok just nu, inte bara som kulturhistoriskt dokument – utan för att främja den mångkulturella förståelsen, både här på hemmaplan och i USA, för en ökad befolkningsgrupp. När gängbildandet blev nödvändigt, uppkom även ett nytt språk, Calo, en blanding av engelska och spanska rytmer.

Howard Gribble publicerade aldrig bilderna av husväggarna under 70-talet. Istället dröjde det till 2006, när han blev en del av fotosajten flickr, som han letade fram grafittibilderna. ”Jag förväntade mig inte något större intresse och blev väldigt förvånad när jag upptäckte att bilderna, som dittills setts av kanske ett halvdussin personer, blev en omedelbar succé bland besökare från hela världen.”

Den franske författaren Francois Chastanet var en av besökarna. Han har rest till samma kvarter, trettio år senare, för att belysa utvecklingen i bokens andra hälft. Med samma upplägg, bilder och skrift (nu i färg), har graffitin blivit mer kreativ. Mycket på grund av de kommunala myndigheterna i Los Angeles ”aggressiva” saneringskampanjer, särskilt mot gänggraffiti. Choloskrivarna har börjat skriva på metallstaketens tunna stolpar, trottoarkanter, inristningar på stenvägar och andra platser enbart synliga för fotgängare – eftersom saneringen är så kontinuerlig. Francois Chastanet beklagar sig för att de flesta bilderna på graffiti han tagit har tagits bort 24 timmar efter att bilden tagits. ”Gängverksamheten har drivits under jord. Det är därför som choloskriften idag företräder en kultur som snarare hålls levande genom tatueringar på fängelserna än på Los Angeles väggar”.  Att inte ta tag i de verkliga problemen, som fattigdom och utanförskap som skapar klasshat och politikerförakt  är ett av den moderna urbaniseringens största problem – både nu som för 70 år sedan.

Journalist

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *