Jag såg A Single Man igår. Den var väldigt svulstig, om än på ett annorlunda sätt. Att en modeskapare som har ett öga för detaljer och stil gör film är briljant. Ungefär som när konststudenter, med ett estetiskt sinne, skapar popmusik.
Med svulstig menar jag i sensualism; snygga kroppar, kavajer, kashmirtröjor och vita jeans, cigaretter. Med sensuell menar jag ett hav av nakna torsos, men samtidigt inte en sexuell craving. Om man tar en uppenbar jämförelse, mellan Sebastian och Charles i Brideshead Revisited, och den kanske viktigaste anledningen till att jag älskar den serien, är den nästan totala icke-sexualiteten. Det är bromance, det är ljuv, vänskaplig kärlek. Och kanske, kanske något mer – men det sägs aldrig, det är aldrig förenklat. Och det är inte vare sig nödvändig eller intressant huruvida deras kärlek tar sig uttryck. Charles gifter sig, utan kärlek, och Sebastian finner bara livsbehållning i spriten. En omöjlig vänskap i en omöjlig samtid.
Det är oviktigt med labels. Och exakt som A Single Man är det en kärleksförklaring till människokroppen. Men A Single Man går ändock längre när det gäller ord – här finns hetro och homo uttalade, men den går lika djupt in i mänsklig relationspsykologi, saknad och skönhet som Brideshead gör.
Om vi pratar hud; där Brideshead var snygga kavajer och frisyrer – en stor del av filmen är en uncut av en av få bromancescener utan kavajer med Charles och Sebastian, när de solar nakna på takterassen på slottet.
Sexigt. Men samtidigt tragisk och hemsk. En ögonblicksbild av ett fantastiskt Nuet med drömmar, visioner, och hopp. Som kan krossas när som helst.
Och när Colin Firth får dödsbeskedet per telefon där han sitter i soffan, och hans ansikte förvrängs till den gamla man han och Jim alltid skojade om, förstörs allt han någonsin trott på. Den enda fasta punkt han litat på, som aldrig skulle lämna honom.
Begravningen är självklart bara ”för familjen”. Imorgon ska han upp till jobbet som universitetslärare igen. Regnet smattrar mot fönstret på deras nydesignade glashus. Han skulle ju bara ta bilen och hälsa på sina föräldrar.
A Single man är inte bara en kärleksförklaring till kroppen, utan ett allvarligt försök att beskriva meningen med tillvaron.
Ååå Brideshead. Tyckte filmatiseringen var överflödig och så har den ju inte Jeremy Irons.