Jag fick ett svar idag på eftermiddagen av P3-cheferna Pia Kalischer och Tomas Granryd på min debattartikel om att P3 lägger ner sina genreprogram.
Jag har egentligen inte så mycket mer att säga. Som jag skrev är Pop – och popmusik – en väldigt bra label att sätta på vad jag syftar på i ”smala musiken”, eftersom nästan allt passar därunder.
Och jag hoppas att det blir som P3 skriver, ”att göra bra och relevant musikjournalistik som introducerar, kommenterar, sätter in i sammanhang och sist men inte minst spelar musik.”
Det gör man bäst om ”rösterna är kvar”. De välkända profilerade rösterna som tidigare hörts i P3, och som besitter talangen att sätta fingret i vädret och veta var den mest intressanta vinden blåser.
Och att det börjar snart, snart snart igen.
Även om jag fortfarande har en liten röst som säger nej, nej, nej till en ”Musikguide”. Till en ”en öppen presentation”. Vad innebär det? Finns det plats för en timmes Arthur Russel-reportage?
Och något sexigare namn än Musikguiden kunde ni väl komma på? Musik är, och kommer aldrig bli, något man lägger i shoppingkorgen i mataffären bredvid Tvguiden.