Hörde att folk var ledsna idag. Speciellt på JMK. Jag blev också ledsen, mest ledsen för det inte är min roll att riktigt uttala mig (tänker jag) men skriver ner massa tankar på lappar om vad vi har för bild av journalisten idag för jag inte kan låta bli. Det har jag gjort hela dagen. Kan ofta bli irriterad på hur bilden ser ut, och att jag ofta ironiserar kring den för jag lever i bubblan, småskrattar åt ett citat från ett Pan Am-avsnitt, ”they need food they can eat with one hand and they expect to be threathed as though their work is the most important work in the world.”. Blir ledsen på Carl Bildt, minns den här texten av Kajsa Ekis Ekman, och att hans twitter kring att domen var för hård kändes så… pliktskyldigt. Att hans högst okarismatiska utseende och beteende får folk att relatera det till ärlighet. Folk gillar, kanske inte mig inkluderat, när någon pratar som en skrivmaskin från mitten av 70-talet. tror jag, och kan relateras – just som kajsa ekis ekman skriver – i det djupt svenska beteendet att inte se en korruption eller jäv när det finns där rakt framför ögonen. Äsch.