Om nån månad, i början av april, är det hundra år sedan världens då fetaste fartyg Titanic rammade rakt in i ett isberg och sjönk. Om ni skulle vara intresserade har jag en text i nya BBC Historia som kommer ut snart, men en grej som är rolig för alla är att Josef Goebbels använde händelsen i propagandasyfte och gjorde sin egen film.
Det finns många filmatiseringar, den mest kända för oss är väl 90-talsversionen (som James Cameron i en tidig upplaga skrev tillsammans med Quentin Tarantino), men den här måste vara en av de mer bisarra. Tidigt 40-tal, under kriget, försökte propagandaministern Goebbles använda det anti-brittiska i att världens största sjönation inte kunde göra ett sjödugligt fartyg (som lanserades i reklamposters som ”unsinkable). Hjältarna var tyskar, bovarna var amerikanska och brittiska kapitalister. Men filmen blev ingen framgång i Tyskland, trots att den fick klassificeringen ”Staatspolitisch wertvoll”, övesatt”Politisk värdefull för Staten”.
Titanic var inte tillräckligt anti-brittisk och förbjöds, för att sen gå upp i occuperade Paris 1943 och bli en stor framgång. Den kom snart också till Sverige och fick bra kritik. I SvD skrev signaturen Lill att panikscenerna var mycket realistiska ”…som kontrast mot befälets och manskapets lugna pliktuppfyllelse in i det sista”.