Archive for the ‘texter’ Category

Håkan Hellström – PS Lycka till ikväll

lördag, oktober 9th, 2010

”Alla vill se dig dala nu Håkan Hellström

Jag trodde aldrig jag skulle stanna så länge”

Kanske skulle Annika Norlin kunna skriva om sig själv på det där sättet. Möjligtvis Jocke Berg.

Men Håkan Hellström kommer undan med det utan att vi ens reflekterar. Av anledningen att det är själva grundstommen i vad hans artisteri alltid har byggt på. Känslan av att allting är här och nu – gör det bästa av det, lev den vackra drömmen. Det kan ta slut imorgon.

”Ps lycka till ikväll” är Hellströms jubileumsbok för att manifestera sina tio år som en av Sveriges största artister. Textraderna ovan är från hans låt River en vacker dröm, som också följer med på en komplimenterande CD. Boken är blandad med bandbilder och en form av intervjupratprosa med anekdoter och minnen från Håkan Hellströms liv och karriär – som en lång sagostund framför en brasa – om med och motgångar, om hur de försökte hävda sin identitet så hårt att de åkte på stryk hela tiden. Historien kring när hans gäng stod i rökrutan på skolgården en gång och dagen därpå köpte interrailkort och plötsligt drog till franska Rivieran. Hur han sket på sig i Ola Salos scenkostym. Det är spännande historier, men tyvärr är texterna få. När det finns så mycket att berätta.

Trots att Håkan både gift sig, blivit förälder och Allsångsveteran med hela svenska folket har vi åldrats i samma takt – vi letar också fortfarande efter kickarna, men de ser annorlunda ut nu. Vi går inte längre Magasinsgatan fram genom ett dekadent singelliv där kärleken alltid går åt andra hållet. Vi har kanske en fast anställning, är sambos, kan relatera till ”Kär i en Ängel” mer än ”Nu kan du få mig så lätt”. Det mest talande för det är just låttexter som kluddrats på gamla hotellbrevpapper och bankkuvert med meningar som man hört så många gånger i tonårsrummet, på klubben eller från scenen den där speciella sommaren.  Några bilder känns igen från Broder Daniel-boken ”When we were winning”. De mest spännande bilderna är från fans, något som slarvigt buntas ihop i ett kollage och är alldeles för få till antalet. Annars är det övervägande bilder på fulla rockande män.

Men ”Ps lycka till ikväll” börjar med barndomsbilder från Håkan Hellströms uppväxt i Västra Frölunda. Här får man uppkomsten till varför sjömanskostym blev något synonymt med popmusik på nollnolltalet: många bilder är tagna utomhus, vinter som sommar, i ett skimmer av västkustromantik. ”Man lärde sig att cykla, man sänkte ner en krok, solen som speglade sig i vattnet. Västkusten finns så starkt i mig just för att vi seglade där varenda sommar”.

Det pratas mycket om musikstaden Göteborg. Många som vi nu betraktar som några av svenskt musiklivs främsta – exempelvis Henrik Berggren, Ola Borgström och Karin Drejier – flimrar förbi i den levande bilden vi får av folkölsdoftande replokaler. ”Ingen hade sagt åt banden hur de skulle göra och ingen hade egentligen någon koll på vad de gjorde, inte på samma sätt som i Stockholm. Jag tror att klimatet var väldigt typiskt för just Göteborg. Och jag tror att det format mig och den musik jag gör väldigt mycket.”

Trots sitt musikhistoriska berättelsevärde blir ”Ps lycka till ikväll” reducerad till en obligatorisk coffetablebok för alla som en gång i tiden varit nere men uppe på fem och nere igen. I Håkan Hellströms värld är det en kostym med dålig passform. Nostalgi har inget med ikväll att göra.

Text publicerad i ETC Göteborg

working to work

onsdag, oktober 6th, 2010

Jag försöker fortfarande anpassa mig till att i brist på jobb skapa mig jobb. Jag har helt slutat att skicka in CV till drömpositioner jag hittar på Platsbanken, småvikariat (som inte är på sommaren) eller jobb som inte ens har  media att göra. Kanske gjorde allt snack om ”jobben!” under valrörelsen mig rätt apatisk. Eller så har jag bara slutat hoppas.

Istället googlar jag femtioelva olika former av ”kreativ”  och har börjat jogga.

På min journalistutbildning på en folkhögskola var alla mina lärare före detta eller part-time frilans. Allt skulle tänkas vinklar, sell sell sell, nämn tre tidningar det passar för. Det har hjälpt mycket i situationen jag är i nu: när det inte finns något utväg. Jag bara kör. Ibland för fort, ibland för långsamt.

Jag brukar drömma om vägkrog, en liten 20% redaktörsplats eller flera fasta uppdragsgivare. Men, hey, jag är väl i den där kategorin ”unga utan jobb” som det är så tufft för?

Artiklar:

Jag gjorde ett spännande jobb om Climate Refugees, en dokumentär om ett rätt förbisett ämne om man ser till dess omfattning och problematik. Michael Nash satt i en bil någonstans i Florida och pratade på en sprakig telefonlinje om ”någonstans mellan 150 och 700 miljoner flyktingar”. Artikeln läses här.

Jag har även intervjuat Britta Persson, ringde upp Magnus Carlson och pratade om hans nya platta och skrev lite om varför Hultsfred och andra festivaler har ekonomiska bekymmer. Och några fler texter som inte finns på nätet än.

Recensioner:

Edwyn Collins

I Blame Coco

Abe Vigoda

Britta Persson

Förövrigt så begravdes Tony Curtis (bilden, lånad från bloggen EPIC TUDORS) i måndags, från den underbara serien The Persuaders. Enligt tidningen hade han en favoritscarf från Armani och ett par bilhandskar på sig när han dog. In character, som man säger.

Spelkillen (ETC UppsalaDemokraten)

söndag, augusti 29th, 2010

Jag rekryterar Fett-Robban till mitt kriminella gäng. Han kan inte delta i stötar mot värdetransporter eller smuggla ecstasy, han kan bara driva verksamheter. Som i att utpressa krogar, ha ett falskmynteri eller kamphundar. Men han är min bästa medlem, jag tjänar 800 lakan på honom. Därför mördas han av ett rivalgäng med Grevinnan i spetsen.

(Läs mer…)

Hurts (GAFFA augusti)

tisdag, augusti 17th, 2010

Eftersom popkulturen varje nytt decennium kopierar det förrförras stil, ideal och förväntningar rakt av skriver vi nu 1990 i kalendern. Vi kopierar hela dess syn på hur vi lever våra liv. Vad vi tycker, äter, känner.

(Läs mer…)

I Blame Coco (GAFFA augusti)

måndag, augusti 16th, 2010

Text publicerad i GAFFAs augustinummer.

Coco Sumner är Stings dotter, har en modellkarriär bakom sig, har samarbetat med Robyn och Teddybears Klas Åhlund och spelar snart på Way Out West.

(Läs mer…)

nya texter

tisdag, augusti 3rd, 2010

Jag var på emmaboda och dansade. några ord:

Sammanfattning (radar)

Crystal Castles (gaffa)

The Very Best (gaffa)

Wavves (gaffa)

I nya numret av Gaffa, som kommer om två dagar, intervjuar jag den eminenta disco lento-gruppen Hurts och Stings dotter I Blame Coco.

bashar homeopati

fredag, juni 11th, 2010

Idag har jag bland annat en längre artikel i UppsalaDemokraten om Homeopati. Läs, och kolla in Svenska1023, en nationell protest som äger rum i oktober.

Musikvideon i politiskt syfte

söndag, juni 6th, 2010

I en tid där ingen längre vet vad det bortplockade m:et i MTV stod för verkar musikvideor fortfarande vara relevanta. Speciellt när de används för att lyfta fram politiska frågor.

I den franska videoregissören Romain Gavras, nya video till M.I.A:s låt Born Free rusar beväpnade amerikanska soldater in i ett bostadshus och griper en rödhårig pojke. Han förs ut till en buss, full av rödhåriga män. Bussen kör ut i en öken där de rödhåriga tvingas springa gatlopp över ett minfält. De som överlever misshandlas med batonger.

Videon tog bort från Youtube strax efter att den lades ut.

Folk vet inte riktigt hur de ska reagera. Brutalt våld mot rödhåriga? Debatten på många bloggar har reducerats till att dra paralleller till ett avsnitt av ”South Park” där ”gingerkids” försöker ta över världen.
Detta ungefär en månad efter att organisationen WikiLeaks, ett nätverk som publicerar hemliga dokument, publicerat en video på amerikanska soldater som öppnar eld från en helikopter mot civila irakier i Bagdad. När en soldat i plutonen intervjuades av Aftonbladet berättade han att de fick lära sig att ”inte se irakierna som människor. Vi tränades att skjuta först och ställa frågor senare”.

En intressant aspekt av Romain Gavras arbete är att det pratas betydligt längre om både videon och låten än vad som är vanligt när det gäller artister av idag. Det sägs att musikindustrin är i kris, och att den bästa popmusiken alltid har skapats med betoning på samtida politiska frågor. Man behövde helt enkelt bara gå tillbaka till rötterna.

Gavras är medlem i ett film- och konstnärskollektiv kallat Kourtrajmé – ”kort” på franska – som gör socialt medvetna dokumentärer och musikvideor. ”Vi startade Kourtrajmé för den nya tekniken tillät oss att göra filmer utan pengar, allt vi behövde var en kamera och motiverade vänner”, sa Gavras till Andy Warhols tidning Interview för ett par år sedan. Då var det en annan kontroversiell film som var i fokus. I den franska dj-duon Justice video ”Stress” drar ett ungdomsgäng runt på gator och misshandlar och vandaliserar. Filmen kallades rasistisk och Clockwork Orange-våldsglorifierande. Detta efter kravallerna och bränderna i franska förorter – områden där missnöjet rann över.

Hur man än tolkar den suggestiva musikvideon till M.I.A:s sampling av Suicides protopunk-klassiker Ghost Rider är själva syftet med videon polysemisk. Man kan applicera den på sin egen, lokala samtid. Oavsett om man relaterar den till Arizonas nya lag som gör det enklare att åtala och deportera illegala invandrare, M.I.A:s pappa som var politisk aktivist i de tamilska tigrarna eller de omänskliga förhållandena på Guantánamobasen. Eller till polisens dygnet-runt bevakning i Rosengård och Beatrice Asks löfte om hårdare straff för kriminella.

Hårt mot hårt. Trots pyrande varningar i form av en video som avslutas med exploderande minor där likdelar flyger åt alla håll.

Text publicerad på Göteborgs-Posten Kultur 30/5

skivrecensioner #1

måndag, maj 17th, 2010

Nya skivrecensioner:

Villagers

Anna von Hausswolff

Steve Mason

Booka Shade

Band of Horses

Försörjning

fredag, april 23rd, 2010

Jag har, och gud vad jag kämpat för det, räknat ut att jag kan försörja mig på journalistiken. Vikariat? Anställning? Nejnej, frilans. Den enda vägen att ta om man är ung journalist idag.

Bloggen kommer fortsätta att handla om  popkultur, även om jag mest jobbar med annat. Jag har precis börjat skriva för ETC UppsalaDemokraten. Det är jättekul! Lokaljournalistik, intressanta vinklar och ämnen. Idag skriver jag om att Uppsala kommun börjat sekretessbelägga handlingar som tidigare varit offentliga.

Pratar soul med Peter Morén

Senaste skivrecensionerna:

Lucknow Pact

Let’s Go To War

We Have Band

Fler finns i nya numret av Gaffa som kommer ut om nån vecka.